Har ni också känt någongång?

Har ni också känt någongång att ni tappar luften, även fast ni andas så frisk luft? Har ni också känt någongång hur ni vill skrika, gråta eller slå någonting men det blir inte bättre? Det känns som att någon har slitit ut mina drömmar från mitt hjärta, för dem finns inte kvar där, eller jo, de finns.

Men det känner jag inte längre - för mina högsta drömmar kommer aldrig bli verklighet. Ibland vill jag bara börja leva, på riktigt, men jag är rädd att det ska bli som jag inte har tänkt mig.   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0