Jag brukar vara...

Jag brukar vara ledsen att jag finns,
för eran skull.
Jag brukar vara ledsen att jag finns,
för jag hittar ingen glädje här.
Jag brukar vara ledsen att jag finns,
det brukar inte ens vara värt att kämpa ibland.

jag hittar inte ut, inte in, inte bort. Jag vill bort, andas, andas, in, ut, i lugn och ro.
Jag vill leva igen.

Dela med er!

Ifall det är något ni vill prata om så kan ni mejla mig på [email protected], eller skicka in något som ni vill ha med i bloggen som någon slags "gästbloggning". Eller något som ni undrar över som ni skulle vilja dela med till alla.

Ps. En VIKTIG sak är att: Ifall ni inte vill att erat namn ska vara med, alltså ska vara anonyma, så måste ni skriva det! Annars kan ni också få en länkning till eran blogg, glöm inte addressen bara!

Låter det som en bra idé?


bildlänk


Kärlek?

"To fear love is to fear life, and those who fear life are already three parts dead." -Bertrand Russell

Det kanske stämmer? För vad är det de flesta här på jorden lever för, jo, kärlek! Det kan vara kärleken till
flick/ pojkvännen, kärleken till ett husdjur, föräldrarna, barnen eller en vän. Kärleken för det man älskar t.ex. dans. Så vad gör vi utan kärleken? Dör vi sakta inombords utan den?

Min dröm.

Tack till alla som kommenterar, ville bara påpeka det!

Min dröm har tynat bort. Eller ja, den finns men det är knappt. Min dröm är att det ska hända något i mitt liv, få skriva mina egna låttexter & sjunga och spela in dem. Det vill jag leva för! Men det känns som att jag inte räcker till, jag är för dåligt helt enkelt. Och det kanske är töntigt, men det får mig att bli så fantasilös, så mål lös. Vet någon hur det känns?

Har ni någon dröm?

Vad vill ni med ert liv, har ni något mål? Någon dröm?

Vill inte vara en sån

Jag är inte en sån som gråter när jag är sårad. Jag är inte en sån som deppar ihop och gråter för mina vänner. Inte ens om jag borde vara en sån. Jag vill inte ha allt inom mig. Jag vill också kunna få och ta emot råd, jag vill inte bara vara den som säger vad som är rätt och fel till andra. Men det är så svårt att säga till sig själv, det är rätt väg, det är fel väg.

Har jag några läsare?

Har jag några läsare ? Isåfall - visa er! Kommentera!

Har ni också känt någongång?

Har ni också känt någongång att ni tappar luften, även fast ni andas så frisk luft? Har ni också känt någongång hur ni vill skrika, gråta eller slå någonting men det blir inte bättre? Det känns som att någon har slitit ut mina drömmar från mitt hjärta, för dem finns inte kvar där, eller jo, de finns.

Men det känner jag inte längre - för mina högsta drömmar kommer aldrig bli verklighet. Ibland vill jag bara börja leva, på riktigt, men jag är rädd att det ska bli som jag inte har tänkt mig.   


Är du en ny läsare...?

...Och undrar varför denna blogg finns? Jag tänkte en dag att det måste finnas fler som är som mig. Att man kanske inte öppnar sig så mycket hemma eller för sina vänner (klart du är välkommen fast du öppnar dig för dina vänner och din familj, eller något annat), så man behöver skriva eller berätta om sina tankar eller besvär någonstans. Inte på ett Word dukument där man inte får något stöd eller tips, då jag fick jag idéen att starta en blogg för alla som vill dela med sig om någonting.

Jag har valt att vara anonym - och det får ni också vara om ni känner för det. Klart ni får berätta vem ni är också, det är helt upp till er!

Allt som skrivs och alla bilder i denna blogg är mitt, om jag inte säger annat. Och jag skulle uppskatta ifall ni inte tar någonting från denna blogg, speciellt inte utan tillstånd! Fråga mig så blir allt lättare. Och jag går att kontakta på andra sätt än via bloggen, jag har en e-post/ MSN som man kan kontakta mig på. För att prata, skicka en historia eller vad som helst. Då finns jag på:
[email protected] ) <---- den finns där!

Ta hand om er och era kära!

RSS 2.0